Sussan Öster
Workshop 15 - Lösningsfokuserade förantaganden i frågeformulär och andra texter- samma sak som i samtal!?
Workshophållare:
Sussan Öster, Kompetenscentrum för hälsa
Vad vi än skriver kan vi välja att ha det lösningsfokuserade förhållningssättet med oss, om det inte är en ren teknisk komplicerad instruktion - då kanske det inte är någon vits att ta in en lösningsfokuserad ansats.
Så fort vi formulerar en fråga till någon avslöjar den vilket förantagande vi har om den som vi har tänkt ska svara på frågan. Det gäller oavsett om vi säger eller skriver frågan.
I enkäter till medarbetare, samarbetspartners klienter eller till befolkningen kan vi besluta oss för vi vill inventera "det som är svårt och hindrar" eller om vi vill inventera det som kan vara pusselbitar till lösningar framåt.
Ett exempel kan vara när vi frågar om samarbete och samverkan. Nyligen laborerade jag med mina kollegor Anna Ivarsson och Fredrik Söderqvist vid Kompetenscentrum för hälsa, Region Västmanland i att göra lösningsinriktade kartläggningsfrågor till hälso- och sjukvården gällande samverkan. Syftet var att kartlägga samverkan kring ungdomars psykiska hälsa och samtidigt få idéer till hur man ska arbeta vidare med frågan.
Ett vanligt sätt som ofta anammas inom offentlig sektor är att vi ställer frågor eller gör SWOT-analyser som handlar om vad som hindrar samverkan, vilka problemen är och vilka hinder vi behöver ta oss förbi samt om det är framåtsyftande: vilka risker vi anar om vi inte gör vissa saker.
Den kartläggning som vi nyligen genomförde på uppdrag av det förtroendevalda hade en annan ingång. Vi ställde inledande frågor om hur samverkan ser ut idag och vad som fungerar i samverkan.
Efter dessa inledande frågor var vi lite djärva och ville locka fram kreativitet och önskat läge genom en framtidsfråga som vi valde att formulera så här: Föreställ dig att alla begränsningar i form av tid resurser är uppfyllda så att du och din enhet kan samarbeta precis så som ni önskar, hur fungerar samverkan då? Eftersom vi hade uppdraget att utforska vissa områden bad vi respondenten att gärna berätta om saker som har med kunskapsöverföring utbildningsinsatser att göra. De svar vi fick blev med denna ingång rikligare och mer framåtsyftande. Min erfarenhet är att människor vanligtvis önskar relevanta saker, även när vi stretchar gränserna och öppnar upp fantasin. Förantagandet är att människor har goda idéer och tankar om hur det ser ut när det fungerar väl och att det kan lockas fram genom möjlighetsfrågor. Det här sättet att arbeta har jag använt som fascilitator i framtidsverkstäder och varje gång har gruppen tagit sig vidare mot konkreta idéer om nästa steg och konkreta utvecklingsplaner i samverkan.
En utveckling som är i linje med lösningsfokuserat förhållningssätt är att jag själv och även vi som enhet tidigare om åren när vi har jobbat med folkhälsofrågor har erbjudit vår hjälp väldigt tidigt i samarbetsprocesser. Det förantagande vi då signalerar att vi kan frågorna mycket bra och att den vi samtalar med behöver vår hjälp. Skillnaden vi gått mot och som blev tydlig i frågeformuläret är att frågan om "Stöd och hjälp" kom längre ner i formuläret och formulerades mer allmänt: vilken hjälp skulle du önska för att underlätta samverkan? Vi tog därmed inte för givet att det var just från vår enhet som hjälpen skulle behöva komma.
Det är effektivt att jobba med förantaganden om att människor redan gör saker som fungerar bra och att de har idéer om hur det ska se ut framåt när det funkar som bäst. Vi får fram inspirerande berättelser och får de mest fungerande idéerna till fortsatt samarbete. Jag ser egentligen igen skillnad mellan förantaganden i individuella samtal, i team och mindre grupper eller i organisatoriska sammanhang, i samtal eller i skrift. Grundtanken fungerar i alla lägen och vi slipper dra hela utvecklingslasset, och försöka komma på alla idéer, själva.
Text: Sussan Öster
Kontaktinformation
Sussan Öster
Kompetenscentrum för hälsa, Region Västmanland
sussan.oster(at)regionvastmanland.se
Foto: Christina Wallnér, No WaIT AB
Skriv ut